Hållbarhet

Jag tänker mycket på hållbarhet, det är en av mina hjärtefrågor. Jag som många andra anser att vi lånar planeten av våra barn och det ligger det mycket sanning i det. Det vi gör idag kommer påverka jorden för en lång tid framöver. Det bästa för jorden vore väl egentligen om människan som varelse inte fanns, jag hoppas dock på att vi ska kunna komma fram till en annan lösning där vi kan öka vår respekt för naturen och de djur och växter som finns.

Hållbarhet i min ateljé

Jag vet att min verksamhet och det jag gör verkligen är en droppe i havet men bara därför blir det inte lönlöst eller onödigt att arbeta hållbart. Förväntar jag mig av större företag och organisationer att ta ansvar så måste jag ju ändå ställa samma krav på mig själv och min lilla verksamhet.

Jag försöker välja material och produktionssätt som inte belastar jorden i onödan. Jag har även valt att inte lagerhålla färdiga exemplar av till exempel mina posters vilket är bra ut ett hållbarhetsperspektiv. När jag beställer mina tyger så trycks de digitalt och därför är användningen av energi och vatten minimal vid produktionen. Produktionen av tyget sker i Nordeuropa under socialt och etiskt goda förhållanden, vilket känns bra. Jag beställer bara den mängd tyg jag verkligen behöver, vilket genererar minimalt med spill som i sin tur är bättre för vår planet. För varför producera produkter som blir osålda och sen får kastas?

Hur jag själv väljer att konsumera

Jag tror att vi behöver konsumera, men inte i samma tempo och kanske inte i samma syfte. Jag tror att genom stötta små företagare som mig själv så köper jag produkter som jag kommer värdera högre, är av finare kvalité och som jag kommer betala mer för. Betalar jag mer för en vara så kommer jag vara mer rädd om den. Jag kommer även ha mindre pengar över för att konsumera massproducerade prylar. Dessutom vet jag att någon gör en glädjedans när jag lägger en order. Till skillnad från att jag blir en promille i något stort företags omsättning.

Med kärlek till jorden

Jag började för några år sedan odla min egen mat om somrarna, mest för att det var ett intresse som legat och väntat på en trädgård. Det tog ett tag att bli ett med myllan och förstår vad växterna kräver. Med åren har jag utvecklat det och är självförsörjande på till exempel vitlök året runt och tomater, aubergine och andra grönsaker om somrarna. Det jag vill komma till egentligen är inte att jag anser att alla borde odla sin egen mat, även om jag verkligen rekommenderar det, utan att denna erfarenhet gav mig insikter i hur mycket det som hamnar i naturen påverkar oss. Jag vill själv inte äta mat som vuxit där någon tidigare dumpat avfall. Det blev helt plötsligt nära mig och det tror jag är den allra största utmaningen i att få andra att tänka hållbart, att man inte kan se den direkta kopplingen till sina egna beteenden eller hur det direkt påverkar en själv.